Tycker lite synd om mig själv just nu, och är samtidigt arg på mig. Intressant blandning.

Till all lycka gick de flesta negativa känslorna över genom att sova, äta och se på lite underhållning, som YleLeaks fina Vappuremix. :)

Efter att ha jobbat på förmiddagen, från 5 på morgonen, i Itäkeskus, kom jag tillbax in till stan, och gick till läkaren. Hon konstaterade, att jag var svullen i halsen och har öroninflammation (jag trodde det var bara barn som hade sånt!) så jag fick penicillin.

Tog ett par timmars tupplur, och gick för att hälsa på alla bekanta på YleLeaks karonkka. Tänkte bara stanna en stund, men så var det så trevligt... god mat, dryck och härliga människor. En del uppträdde med kommunistsånger, och vi skrattade och dansade. Jag grät också lite, när man är trött kommer tårarna ibland av sig själv. En så fin kväll.

Då det var dags att bege sig ut från hotellet, tog vi en taxi för att fara in till centrum. Jag hade vid det laget ordentligt ont i halsen, och tänkte att jag skulle slinka iväg hem så fort vi steg ur taxin. Men så bestämde gänget på vägen att de skulle till Siltanen i stället, som ligger halvvägs till Sörnäs, och jag tänkte "oj nej.." men sade ingenting. Vi kom in på stället, som var proppfullt, en massa folk som trängde sig i ett hav av oljud. Jag stod en stund och försökte artigt konversera, men det började vara omöjligt då min röst nästan försvunnit, så jag tackade för mig och gick till Hagnäs, där jag tog den sista spårvagnen.

Vaknade idag med en hemsk huvudvärk och så ont i halsen, att jag knappt kunde svälja, och så låg jag där och var arg på mig själv - varför gick du inte hem tidigare?!?

Oh well.

Måste skippa brunchen idag, som jag sett fram emot, därav självömkan, men min hälsa tackar. I morgon blir det skittidig väckning igen, men en dag ska väl gå, innan veckoslutet. En dag i sänder....

Kloka Matthew. :)

En bra fråga för alla singlar out there. What's your standard?

Anything will give up its secrets if you love it enough.

Imorgon är det begravning. Det kommer att bli fint, fast det samtidigt är så hemskt att den måste ordnas.

Ska jobba till midnatt idag, så jag försöker välja kläder tills i morgon och städa upp lite, då min faster kommer via mig på morgonen innan vi far till Sibbo.

Har en irriterande huvudvärk, vet inte hur jag ska få min nacke i skick, den verkar vara helt i lås. Sminkade nonstop igår, så mycket folk i bild. Huh.

Kommer att känna mig lättad, då den här jobbveckan och begravningen är över, men samtidigt blir ju ingenting bättre.. eller jag kommer inte att kunna andas ut ordentligt förrän i mitten av juni, då inspelningarna är slut, och jag kommer aldrig mer att få träffa min pappa, fast vilken som helst tid hinner gå. "Ei se siitä", som en klok bekant nångång konstaterade, halvt på skoj i det skedet. Men nu förstår jag innebörden bättre.

It is admirable for a man to take his son fishing,
but there is a special place in heaven
for the father who takes his daughter shopping.

Vårens första grillfest, god mat, trevligt sällskap, solsken och den här musiken i bakgrunden... ♥

Om du möter en människa utan ett leende – ge henne ditt.

Så trött... kom hem och slevade  i mig en massa kebab med sallad (tanken känns nu efteråt lite äcklig) och choklad som efterrätt. Urk.

En lång dag, som kändes tung då det är ett tag sen jag gjorde en serie med sån här fart.. men att jag älskar att vara på komedi-inspelningar! Man hinner inte tänka på annat då man jobbar, och då serien är genialisk och rolig, kan man inte klaga.

Det blir dessutom lite mjukstart, då vi börjar med en tredagarsvecka, och fortsätter nästa vecka med fyra arbetsdagar. Sen får vi upp farten så småningom. I och för sig var takten väldigt snabb idag, man hann knappt emellan för att fixa sminket lite innan kameran gick igen. Man tränar sig i oerhörd snabbhet, antar jag.

Nu ska jag lägga mig. Det kommer mera. Mycket mera.

Över en vecka var det en sådan känslornas berg-och-dalbana, med ständig oro, sorg varvat med en gnutta hopp, och sedan tillbaks till modlöshet, att huvudet i dag känns klarare, fast det förstås kvarstår, att det är oerhört sorgligt att min kära pappa måste avsluta sitt liv alldeles för tidigt.

Nu sitter jag och tittar ut mot den vackra, ljusa vårhimlen och huvudet är ganska tomt. Bra så.

Sminkade några trevliga kvinnor på förmiddagen, och glömde bort mig själv en stund, men sedan kom tankarna över mig igen då jag satt i bussen (tacka vet jag våren och solglasögon, som man kan gömma några tårar bakom). En vän kom på besök med lite blommor, mat (!) och ett par muffins åt oss. Så gulligt. Ska minnas den gesten då jag nångång tröstar någon som sörjer.

Fina Sampo visar sin fina rumpan i Helsingin Sanomats Sielu ja ruumis-serie. Sånt blir man ju glad av. :)

Råkade snubbla över en kort video om hur den feministiska rörelsen tog sina första steg. Intressant, det är så mycket som dagens kvinnor tar för givet, som i vår närhistoria absolut inte var en självklarhet.

Nu ska jag virka lite. I morgon till Sibbo för att äta med min mamma och syster. Det blir nog bra, ett steg i taget.

Positive anything is better
than negative nothing.

Min kära, modiga, fina, hjälpsamma, söta, älskade lilla pappa ligger som bäst på intensiven. Han som flygit hela sitt liv, har nu råkat ut för sin första flygolycka.

Att flyga har alltid varit hans stora passion, och han kan ta vara på glädjen i livet i allting han tar sig för - att flyga, resa, vara med sina nära och kära, fixa med saker eller bygga på olika projekt i garaget. Han är en livsnjutare, och samtidigt en av de varmaste och mest hjälpsamma människor jag känner. Med åren har han blivit bara mjukare, varmare och mera känslig, så han blir bara bättre och bättre, och jag älskar och beundrar honom stort.

Hela familjen samlades genast vid hans sida, ena systern kom från Åbo och andra från Uppsala, med sin fina man och sin höggravida mage. Vi har fått hemska fakta varje dag, om hur skadad hans kropp är, och då hjärnan är uppsvullen är det ännu oklart om hur skadad den är.

Då hela gänget sitter vid hans säng, håller honom i handen och pratar med honom, har det känts som om vi är på rätt ställe. Har aldrig känt så stor värme och samhörighet med min familj, och så mycket kärlek. Den fina sjukhuspersonalen är helt otrolig, kunnig och empatisk.

Vissa stunder har det känts väldigt mörkt, som om jag nu tar farväl av honom, men igår kväll, då jag inte kunde somna, låg jag och tänkte positiva tankar om honom, och i tankarna föreställde jag mig en skyddande och läkande energi omkring honom.

Idag kom också min faster till sjukhuset. Hon har jobbat som operationssköterska hela sitt liv, det kändes skönt att ha någon som förstår sig på närvarande. Det kändes som om det fanns en del hopp i luften, och vi fick höra om små, positiva tecken, som att han i viss mån verkade reagera på smärta då läkarna undersökte honom.

Då vi suttit en lång stund och smekt hans armar och hållit honom i händerna, så vi några små rörelser i huvudet, som enligt skötaren också kunde vara någonslags reflexer, men så öppnade han ena ögat lite... det andra är så igensvullet att det inte går att öppna, men vi blev ju överlyckliga över det här lilla tecknet på att någonting händer. Alla små signaler är överväldigande positiva. Han hade också vått i båda ögonvråna, och jag vill tänka mig att det var tårar, men han har också fått ögonsalva i ögonen, så man vet inte. Men jag kände starkt på mig att han visste att vi var där. ♥

Ny dag, nya utmaningar... roadtrip anyone?

Om vi hittar det här stället, kan vi stanna en stund och njuta av utsikten. :)

Just do the steps that you've been shown
by everyone you've ever known
until the dance becomes your very own.
No matter how close to yours
another's steps have grown,
in the end there is one dance you'll do alone.

Into a dancer you have grown
from a seed somebody else has thrown.
Go on ahead and throw some seeds of your own
and somewhere between the time you arrive
and the time you go,
may lie a reason you were alive.
But you'll never know.

Jackson Browne - For A Dancer

Oj, har jag verkligen inte ännu gjort reklam här på bloggen för strålande Gamla Onsdag!? Ljuvliga gäster, man blir ju lite kär när man lyssnar på de här kloka typerna:

Gamla Onsdag: Pirkka-Pekka Petelius

Gamla Onsdag: Lenita Airisto

För att inte tala om briljanta Arkitekt-Patte med sina upplyftande visioner... ;)

Robert Gustafsson är förstås alltid otroligt intressant och imponerande att se in action!

The turning point in the process of growing up is when you
discover the core of strength within you that survives all hurt.

Såg Kappan på Svenska Teatern ikväll! Love. Älskar härliga män(niskor) som får mig att skratta. :) Inte bara skratta, utan tänka också, och få fina aha-upplevelser. Nam.

Igår var det en bekants födelsedagsfest på Wäiski. Så här fin var vyn genom fönstret:

Plus att lamporna inifrån speglas i fönstret, så man fotar behändigt både in- och utsidan.

Oj, stackars hundar... ;)

It does not take much strength to do things,
but it requires great strength to decide on what to do.

Nam! Åt precis en blandning av allt-möjligt jag hittade på att sätta i min nya blender. Det ser grönt och kornigt ut, men smakar utmärkt.

Det kommer att bli positiva förändringar i mina ätvanor i och med den här apparaten. =)

Sitter och kollar de preliminära tidtabellerna för inspelningarna april-juni. Vi (läskretsgänget) har både Justin Timberlake och Robbie Williams -koncerter inbokade i maj, hoppas det inte blir alltför tight med att hinna till dem. Nå, det ordnar sig nog på något sätt. It always does.

På tal om läskretsgänget.. det var ett bra tag sedan vi läste och diskuterade tillsammans. En har fått en baby vilket verkar hålla henne ganska upptagen, en har återvänt till sitt barndomsintresse konståkning och tävlar och tränar aktivt, så den här vintern har det varit ganska lugnt, förutom lite teater och annan kultur. Oh well. Vi hinner.

Konstigt/härligt, jag kände mig trött och hade ont i huvudet för en stund sen, men nu har det försvunnit. Det är säkert den hälsosamma smoothien jag drog i mig som nu börjat verka i min kropp. Så här känns det nu. ;)

Be careful who you make memories with.
Those things can last a lifetime.

Skulle köpa ansiktsvatten, och så slutade med att jag kom hem med bl.a. limsa och en massa choklad, hrm, that time of the month a-coming?

I affären gick jag omkring och tittade på folk, och insåg hur svårt det är att se folk i ögonen... det var som en dans, där folk undviker att se eller röra vid varandra, för att inte tala om att säga något högt! Man måste nästan kollidera med någon för att fånga dens blick. ;) Vid kassan råkade jag och en ung karl titta på varandra, och jag kollade snabbt en gång till, för att se att det inte var ett totalt misstag, och han tittade tillbaks. "Ja, vi är levande varelser" bekräftade blicken. Sedan kunde jag inte titta mera, för då skulle det ju ha varit som att flirta. Herregudändå. Jotain rajaa.

Började i misstag kolla på The Saint på nät-tv.. och beundrar stilen. Speciellt blicken upp mot glorian då den dyker upp ovanför hans huvud. ;)

Men visst är Roger Moore söt. Dags för en idolbild.

Create a life that feels good on the inside,
not one that just looks good on the outside.

Hade sminklektion för två bekanta, lät dem göra det mesta själv och stod bredvid och gav tips och feedback. De var så glada och nöjda, och vackra. :) Känslan av att lyckas göra något jättefint själv ger självförtroende och är ett av de bästa sätten att lära sig.

Har läst en hög med manuskript, och glädjer mig över att storyn är så bra och rolig. Ska bli intressant att sätta igång med inspelningarna. Via en del förberedelser och sånt.

En bekant håller på att fixa ett nyt café på Lönnrotsgatan, hon frågade just om jag vill komma och titta på det imorgon. Spännande! Öppnar i april: ChoFé - to feel good.

Köpte chililakrits från Granit, och nu kan jag inte sluta äta dem... det bränner härligt i munnen. En liten, jämn glöd, inte någon midsommarbrasa, alltså. :)

Never love anyone
who treats you
like you're ordinary.

Ingen mening med rubriken, men det enda min hjärna kom på. Just nu... vill ha det här! ;)

Gjorde sex festsminkningar i sträck, känner mig helt färdig. Ska ta en liten tupplur så jag orkar vara social igen mot kvällen... Vi får se hur det går.

Drömde förra natten att jag bodde med mitt ex, och kände mig helt modfälld över det, och att måsta ta steget att flytta ut igen, hitta lägenhet osv. Då jag vaknade tog det en stund innan jag insåg var jag var, i min egen, kära lägenhet... det var bara en dröm!!! ;)

Don't let the past dictate who you are,
but let it be a part of who you will become.

Yogi-teet överraskade mig med en ny rubrik igår! Jei. :)

Satt och bläddrade på Instagram igår medan vi filmade YleLeaks. Hittade en massa härliga grejer att follow, och nu droppar det in inspirerande bilder i feeden. Som den här.

Snart är det ju sommar och ser ut precis såhär. ;)

Ska gå och se Mamma Mia! -pressinfo snart. Och så lovade jag fixa ett äldre par inför en fotografering. En bekant gör sitt slutarbete och det är alltid roligt att hjälpa till lite med sånt, tycker jag. Hon sa att hon kan betala tillbaka med att ta bilder åt mig då det behövs.

We are not given a good life or a bad life.
We are given a life, it's up to us to make it good or bad.

Drömde spännande, fina drömmar, och spenderade en bra stund i sängen, läsande, då jag inte hade något program, före kl. 16 då jag skulle på massage. Sedan chättade jag lite med en hungrig M och en stund senare satt vi på Dennis. Jag fick en god present från Stockholm. Allt-i-ett-choklad, så behändigt! Bra att ha med sig på restaurang också.

Mmm.. bästa glutenfria pizzan jag ätit någonsin, nice. Sedan fick jag bråttom till massagen, där jag fick höra att jag är helt jumissa. Ska försöka ta bättre hand om min kropp. Har jag sagt det här förut?

Då jag var i Tölö fick jag ett sms av P om att vi var bjudna till Sibbo för att se en 80-talsfilm hos I och A. Skyndade mig tillbaks till centrum och så var vi ett gäng som spred ut oss över en massa madrasser och säckstolar och tittade på hur Eddie Murphy fick sin prinsessa. Inte den bästa film jag sett, men den hade ju en hel del teman... det var en av typerna där som nämnt den som sin favoritfilm, och då skulle hela gänget njuta av eländet. ;)

Hem i kolmörkret. Är så glad att jag bor i Helsingfors och inte ute på landet, fast det också har sina fördelar, förstås. (Men dem ser man inte på natten).

We come to love not by finding a perfect person,
but by learning to see an imperfect person perfectly.

Talade med en vän i tfn och hon påminde mig om en till grej, en reserapport från förra året, som också måste göras klar asap. Tänkte en liten stund bli minimalt stressad, men så började jag kolla lite Pasila på nätet och medan jag gjorde det gick jag igenom kvittona från resan i fråga. Då jag ordnat upp dem i högar, kollat i förra årets kalender med resedagar och sånt och pysslade en stund med tejp hade jag plötsligt gjort hela grejen. Piece of cake.

Nu räknar jag förstås med att det kommer att gå lika smidigt att gå igenom kvittona för firman.. och läsa igenom 12 avsnitt av den kommande tv-serien. Lätt som en plätt. :)

P.S. Wow :) Underbara, fina Helsingfors.

Sminkade på lördagen, först för att bröllop i Esbo, och sedan en 50-talslook hos mig. I Esbo var det full show, alla ropade åt varandra, från rum till rum. Inga gräl på gång alltså, men jag tror att det var deras normala sätt att tala till varandra. Jag hade lite svårt med det, alltför van med lugn och ro, tydligen. ;)

Den här söta typen med sin fina handväska var den tystaste av alla i hushållet.

Idag var jag till Åbo med mina kära föräldrar och moster, vi firade min syster som fyllde år. Hon lagar alltid god mat åt hela gänget, och nu fick vi dessutom tårta till efterrätt. Namnam.

If you cannot get rid of the skeleton in the closet,
you may as well make it dance. ;)

Härligt att se Siskonpeti igen, efter en två veckors paus! Temat är "själen" och jag får helt klart lite kicks av att man skämtar om saker som religion och annat som folk väljer att tro på. :)

I believe that if life gives you lemons,
you should make lemonade...
And try to find somebody whose life
has given them vodka, and have a party.

Precis då jag steg ner i vattnet hade min hjärna en snabb liten dialog med sig själv, på engelska av någon orsak.

Shit, why am I doing this??!
- Because I can.

Det var inte så farligt, fast det var ett tag sen senast. Inte alls farligt, faktiskt. Simmade på stället en stund, och kände mig helt fantastisk efteråt. En varm känsla på huden, som hölls hela vägen hem.

Mitt fina simparadis är inte så fint just nu... det är som om det liksom inte riktigt blivit vinter, men så är det inte vår heller ännu. Något grått där emellan. Men voiton puolella!!

På vägen hem träffade jag typen som försökte förföra mig trots att han har bott med en kvinna i 15 år.. vi bytte några ord, och jag insåg att jag nog ännu tycker han är lite attraktiv, fast han är ryggradslös, så jag ursäktade mig snabbt och stack. Man ska inte utsätta sig för såna typer som inte är bra för en. :)

Be courteous to all, but intimate with few,
and let those few be well tried before
you give them your confidence.

Var på en bekants födelsedagsfest igår, det var rooligt! Mycket folk, musik och dans. Till all lycka kom härliga Tubbs och Heidi med, så jag behövde inte smyga in ensam och blyg. Där var förstås en hel del bekanta också, men det vet man ju inte förrän man är där. ;)

Festlokalen stängdes kl. 2 och sen tog vi ännu ett varv via Juttis. Då vi gick kramade jag om en bekant, och fick samtidigt en jättefin komplimang, då han sade att han får "kraft" av mig, och att han beundrar min attityd så mycket och önskar att han var mera som jag. Då man själv inte är helt 100 (har känt mig lite grå och trött) så var min reaktion att halvt vilja säga emot "jag är inte så fantastisk som du tror"... men det fina var, att då jag gick hem så insåg jag att jag kände mig mycket bättre tack vare komplimangen. Han hade alltså själv lockat fram det fina som han såg i mig. Men så är det ju. Man ser det man vill se. :)

Det var fart på i Böle, kändes som om dagen gick jättesnabbt. Satt på tåget på vägen hem och kände mig glad över mitt liv. Skickade iväg ett sms till en vän, och hon råkade precis vara på väg in till centrum, så vi tog en sallad på Factory, och satt och babblade tills de stängde. Nice. Lite petade vi nog omkring på nätet också... men i rätt så social anda. ;)

Nu blir det snart vår. I can feel it. I väntan på nya, härliga äventyr...

P.S. Mitt namn nämndes under en så vacker bild, att jag måste länka till den... fina fina Helsingfors. ✰

I don’t regret the things I’ve done,
I regret the things I didn’t do when I had the chance.

Helsingfors är fint... vi var ute och gick vid havet med M och jag försökte fånga stämningen i mörkret. Det gick inte så bra, men jag är så glad att vi gick ut och gå, känns alltid bra att få frisk luft och vädra sina tankar lite. Eller lyssna på den andras tankar.

Så här glad var stämningen då jag fångade den på torsdagen genom taxifönstret.

One doesn't discover new lands without consenting
to lose sight, for a very long time, of the shore.

Shit, jobbade hela söndagen, kände mig konstigt trött, var snuvig på måndagen, men tänkte att det säkert går över på natten. Kunde inte somna för att näsan rann nonstop. Höll nästan på att somna flera gånger, men så måste jag snyta mig.. och så höll det på. Till sist sprayade jag så mycket nässpray (som hjälper mot rinnsnuva) att näsborrarna kändes som papper då jag vaknade. ;)

Visste att det var en idiotisk idé att jobba då jag vaknade på tisdagen, men vad gör man då det är omöjligt att hitta en ersättare på så kort varsel, så vi stack iväg till Tammerfors. Kom hem 14 timmar senare, frysande och skakande. Mätte 39 graders feber innan jag slocknade, och vaknade med genomblöta lakan, så jag svettades väl ut det mesta.

Skulle befinna mig i Kouvola som bäst, men till all lycka har jag en kollega på plats i stället för mig. Hon tar hand om morgondagen i Pieksämäki också, medan jag ska vara i Böle, som jag brukar på torsdagar. På fredagen ska jag till Oulu, först business och sedan pleasure. Det blir roligt, och jag ska vara frisk!

Hmm.. intressant att märka, att ofta då jag tycker någon man "har en puls", visar det sig att han är typ 10 år yngre än jag. Jag ser ju det som någonslags hinder, men borde kanske ta inspiration av de här kvinnorna. ;)

Annars också tänkte jag på motivation och insåg att jag behöver bli förtjust, då går allt som en dans. Behöver en sexig morot, inte en knotig piska. ;)

What is exciting is not for one person to be stronger than the other...
but for two people to have met their match and yet they are equally
as stubborn, as obstinate, as passionate, as crazy as the other.